Historia

STRANDLIDENS BÅTKLUBB

Så startade klubben 1959

 

 

 

Hösten 1958 kutade några båtentusiaster Strandliden, Fyrspannsgatan och Spiralbacken runt med flygblad, vilka uppmanade båtintresserade att anmäla intresse i bildandet av Strandlidens Båtklubb.

Valter Noaksson, Göran Blomgerg, Tord Klövermark och Gösta Schöön hade under sommaren bestämt sig för att starta en båtklubb.

I viken innanför den svartbyggda piren mellan kraftvärmeverket och Strandliden, skulle klubben ha sin hamn.

Där förtöjde redan denna sommar några blivande medlemmar sina flytetyg.

Bland andra nestor FolkeLundqvist och Mats Lind var några av vassruggeliggarna i den blivande hemmahamnen.

Klubben bildades den 6 maj 1959. De som svarade på flygbladet kallades av interimstyrelsen till ett informationsmöte i Hässelby Strands ungdomsgård.

Den 6 maj 1959 kallade interimstyrelsen till ett konstituerande sammanträde.

 

Klubben första styrelse fick följande utseende:

Ordförande Valter Noaksson

Vice ordf. Enar EK

Kassör Hilmer Nerlander

Sekreterare Tord Klövermark

Korr sekr. Göran Blomberg

Hamnkapten Gösta Schöön

Varvschef Roland Persson

Suppleanter Anders Thornberg och Helge Ceder

Revisor Stig Rylander.

Årsavgiften var 10 kronor.

 

 

Vid bildandet bestod klubben av 86 medlemmar över 21 år och 27 under 21 år.

Avgifterna under bildande året var 10 kronor för inträde och 10 kronor för årsavgift.

Ungdomarna betalade halv avgift.

Den huvudsakliga verksamheten under 1959 bestod i ett mycket intensivt förhandlande och skriftväxling med dåvarande Park- och Idrotts- förvaltningarna.

I skrivelser och uppvaktningar betonade klubben de stora möjligheter ungdomar och vuxna tillsammans kunde att få, till en skapande och sund fritidssysselsättning, om stan upplät piren och området kring viken till båtsport,

ledd av Strandlidens Båtklubb. Den första målsättningen var att hela piren skulle disponeras av klubben.

Pirens insida skulle skos med brygga och vid nuvarande utfyllnads- strandlinje skulle en brygga byggas,

vilken hyste småbåtar på insidan och större flytetyg på utsidan.

Fyra klubbhus, träd och buskar och uppdragningsramp för segeljollar och kanoter längst ut på pirnocken finns införda på en ritning från 1959. De ni ..

Parkförvaltningen hade ringa om ens någon förståelse för dessa storstilade planer.

Klubben tvingades att sänka ambitionerna och hösten 1959 skönjdes en överenskommelse med Parkförvaltningen om att vi åtminstone skulle få disponera vattnet som omslöts av piren.

I planerna ingick dock fortfarande att så småningom få uppföra vardera två klubbhus om vardera 5 x 20 m,

vilka skulle inrymma bland annat båtbyggeri och motorverkstad.

Femton ungdomar genomgick hösten 1959 utbildning för ”förarbevis till sjöss”.

 

 

 

Klubben anslöt sig till ”Sammarbetskommiteen för uppläggningsplatser vid Kaanan.

 

Nitton båtar drogs den 4/10 1959 upp med traktor vid Kaanan badet och kördes till åkern vid sjöhagen.

För att stärka kassan inför ett troligt bryggbygge ordnades på höstmötet lotteri på en av kassören donerad båtshake.

Klubben hade även planer på att slå mynt av Kraftvärmeverkets närhet på så sätt att de medlemmar

som arbetade på verket skulle mot avgift visa anläggningen för allmänheten.

Den 23 januari 1960 utfördes en grundundersökning i hamnen ledd av Tord Klövermark bistådd av styrelse och ett flertal medlemmar av ungdomssektionen.

Vid klubbens första årsmöte den 12 februari 1960 kunde styrelsen meddela att ”vi har erhållit tillstånd att med egna resurser iordningställa brygga”. Mötet tog beslut om att bilda en bryggfond med andelar värda 50 kronor.

Andelarna skulle betalas tillbaka utan ränta med början 1961 och fem år framåt.

Målsättningen fastställdes till att bryggan skull göras klar till kommande sommar. Ett konstruktivt och välplanerat arbete drogs snabbt igång. Betänk att på den tiden var inte lördagarna arbetsfria.

Tord konstruerade bryggan, stockar köptes för en krona av stan. Tryckimpregnerat virke köptes

genom Svenska Bostäder och verktygen köptes till förmånligt pris i medlemmen Lars Ljungqvists järnhandel i Vällingby.

 

Medlemmarna organiserades i tio arbetslag där följande var lagbasar Helge Ceder, Folke Lundqvist, Hary Larsson, Olle Öberg, Gösta Schöön och Roland Persson

Ungdomslagen leddes av Claes Boije, Roland Hörnfelt, Lasse Noaksson och Pelle Nerlander.

Arbetsledare var Tord Klövermark och Valter Noaksson. Arbetet utfördes under fem Söndagar.

Första arbetspasset var mellan 8 och 12, det andra 12 till 16.

På varje pass arbetade två arbetslag.

Ledning hade inga som helst problem med att få ner medlemmar till bygget dessa intensiva söndagar.

Tvärtom, de som hade fri ”söndag” gick som regel ner till isen och jobba extrapass.

När de sista fotbrädorna spikades till bryggan sista arbetssöndagen i mars bar inte isen bättre än att flera gubbat fick svalkande vårdopp.

Alla vårbadare bodde nära och kunde snabbt vara tillbaka i torra kläder. En månad senare kunde,

efter första sjösättningen vid Kaanan en liten eskader Strandlidare förtöja sina klenoder vid den egna bryggan.

Pengarna hade inte räckt till att däcka kanotbryggan men pålar och syllar var på plats.

En försommarkväll 1960 seglade och puttrade klubbens jakter ut till Lovön där gökotta firades som avslutning på ett intensivt bryggbyggande.

Vintern 1961 kunde kanotbryggan däckas efter det att Idrottsstyrelsen bidragit med 3000 kronor för detta ändamål. Kanotbryggan blev snabbt överbebåtad. Redan följande år förlängdes den till den längd den hade vid förintelsen i höstas. Byggnationen i hamnen ledde till att många Hässelbybor uppmärksammade klubbens bildande varför åtskilliga ansökningar samlades i vår postbox. tvåhundra personer stod sommaren 1960 i kö för båtplats.

Valter Noaksson samlade kön till Ungdomsgården, bildade Grimsta Båtsällskaps interimstyrelse, hjälpte dem igång med förhandlingarna med stans förvaltningar.

De yttre förutsättningarna för båtsport var nu säkrade i klubben. Det som saknades var att befästa den inre ordningen med framtagande av stadgar. Stadgekommitens förslag klubbades troligen igenom 1962. Förslaget hade arbetas fram av Fred Rosentahl från ungdoms kommiten och Valter Noaksson.

 

Intresseföreningen Råcksta Sjöhage bildades den 20 maj 1963 då HSBK, KBS och Strandliden stod som medlemmar. Grimsta hade just byggt sin brygga och kom med i IRS hösten 1963. Notabelt om varvet är att vi som inkilning hösten 1959 fick se till att elström blev framdraget till varvet.

Fram till hösten 1983 har en del förbättringar av hamnområdet utförts, staketering av ett litet landområde vid bryggfästet, vaktkur med telefon, belysning och byte av stora bryggans däck 1982. Efter fem års förberedelser kom äntligen den stora upprustningen av hamnen igång hösten 1983.

Vid ett extra höstmöte den 19 november beslöts att en upprustning omgående skull starta. Den då mycket miserabla kanotbryggan revs samma dag och förberedelse för ett omfattande utfyllnads och muddringsarbeten utfördes. Södra Åkeriet vilka lämnat det förmånligaste anbudet bland fem entreprenörer avslutade sina åtaganden de första dagarna i januari 1984. Under kommande vår har vi framför oss att finslipa vår nya hamnmark.

 

 

 

 

Klubben har sen starten varit en av de ledande klubbarna i Stockholm när det gäller kanot och jollesegling. På senare år har även stora framgångar bärgats i kölbåtssegling.

De första framstegen i vår kappseglingshistoria stod OK seglarna för. Claes Boije var en av landets bästa OK seglare med två SM-silver 64 och 65 och 4:a i VM 65 och 2:a i UVM 63.

Broder Christer Boije och Fred Rosentahl var båtlängden efter Claes, men med bästa placeringarna 5 respektive 4 vid SM. 1963 bildade de med Claes ett fruktat klubblag. Kanotseglarna blev tidigt många i klubben, med de satsade mer på semestersegling än på ren kappsegling.

Kjell Jacobsson och Mats Lind lämnade campargänget 1961 och 1962 respektive och köpte IC kanoter. Kjell med mekanikerstöd av pappa Curt slajdade hem SM guldet 1966 och bronset vid EM 1967. .Klubbens förste svenske mästare Mats lyckades 1983 segla hem SM guldet i IC kanot efter hittills 20 smycket framgångsrika kanotseglingssäsonger både hemma och i fjärran land.

Ingemar Sandberg och Peter Lunqvist stack under tidigt 70-tal upp och hotade Mats på IC tronen. Peter bytte 1976 till Laser, med vilken han var klubbens framgångsrikaste seglare under fyra år. Ytterligre en kull IC seglare kom fram i slutet av 70-talet, nämligen Henrik Poppius med silver på SM 1976.

Martin Gullberg världsmästare 1978, Max Tollqvist världsmästare 1981 och Olle Berqvist tvåa vid VM 1981.

Mats Lind och Leif Johansson belade vid Newport VM platserna 4:a respektive 5:a.

En Amerikan trasslade in sig på 3:e platsen annars var det bara Strandliden i toppen. ”Längst ute på slajden- Strandlajden”. Klubbens första kölbåtsframgångar var Claes-Göran Wallins dominans i M22 klassen under senare delen av 60-talet och början av 70-talet.

I slutet på 70-talet krigade Mats Lind och Leif Johansson i toppen av den hårda Safir klassen. Lasse Noaksson tog andra platsen i M25-ornas mästerskap 1979 och 1981. I början av 80- talet sparrade klubbens två Expresser varandra till att vara dom bästa i landet.

Mats Lind, Leif Johansson och Ulf Sankell i ”Enköpingtåget” med bröderna Peppe och Jörgen Lunqvist i Mooneshine fajtades skoningslöst om medaljerna på onsdagsseglingarna i regattor och mästerskap.

Till de absoluta höjdpunkterna bland kappseglingsbragderna hör utan tvekan en arrangörsfullträff. När klubben arrangerade SM i kanotsegling 1963 leddes övningarna av tonåringarna Fred Rosentahl och Claes Boije.

Varken förr eller senare har SM seglingar med c:a 125 segelkanoter organiserats av 18-åringar. Halva ungdomssektionen funktionerade och den andra halvan kappseglade – fantastiskt.

På klubbens vandringspris är de vassaste seglarna genom åren ingraverade. Silverfatet är klubbens mest ärorika vandringspris. Detta tillfaller den som uppnått flest poäng enligt sofistikerad formel. Klubbygge, kappsegling och förtroendeposter har tagit all plats i detta försök till historiebeskring av klubbens först 25 år. Klubbygget och förtroendeposter har givetvis varit förutsättningen för all annan klubbverksamhet och kappseglingsframgångar är det som gjort vår lilla klubb känd.

Men den mest omfattande aktiviteten är utan tvekan båtsport som rekreation och avkoppling. Större delen av vår eskader turseglar eller semesterputtrar, går på Lambarfiske eller på badturer.

För många är vårrustningen rena njutningen med mycket snack., fika och lite måla å slipa. Den kanske verkliga höjdpunkten av klubbverksamheten är kanske ändå att ensam gå vakt en juninatt, att då i skymningen sitta på bryggnocken och räkna näktergalarna på Lovö och Hässelby holmar,

att då höra braxenpankorna bryta vattenspegeln med lekfulla plask, att höra svalornas knirrande i bona under bryggan, att då med länshinken bege sig mot bojekan som står hårt på botten med 100 liter marvatten.

 

 

så skrev två av pionjärna, Folke Lundqvist och Lasse Noaksson, inför klubbens 25-års jubileum.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till startsida